Mobbad men änglar finns

Mobbad men änglar finns är skriven av Kjell Svedman och är en verklighetsbaserad stark självbiografi.

Boken har idag sålts i 300 exemplar, 29 st. har hitintills skickat mail och hört av sig till Kjell Svedman och vittnat om att de har med bokens starka budskap omvänt sig till ett liv med Jesus.

IMG_1162boken besk brosch

”Jag minns, hur man knuffade, sparkade och slog, tills jag ramlade för ett krokben. Sedan sparkade man och skrek, ligg på rygg, ligg på rygg, för att jag inte skulle ligga med ansiktet ner mot marken. De skrek att jag måste visa att jag grät, annars skulle de slå mer. Ju mer jag kröp ihop, desto mer sparkade man mig i magen och på sidorna. Jag kan ännu i dag, för min inre syn, se alla benen som fanns runt omkring mig, sparkande,
trampande, och det fanns ingen öppning att krypa ut och förbi, bort från alla dem som mobbade. När jag tittade upp såg jag bara skrikande ansikten som stod tätt, tätt och en massa knutna nävar som försökte slå där de kom åt. Detta hände nästan varje dag, ofta i ett hörn på kortsidan av skolan, där ingen kunde se vad som hände.”

Läs mer ur ett tidningsutklipp från Ljusdals Posten

Vill du läsa hela boken?

Klicka här Mobbad men Änglar finns alt. högerklicka och välj ”spara som”

Direktlänk
https://eskatologinu.files.wordpress.com/2014/06/mobbad-men-c3a4nglar-finns-20110116-135×2051.pdf

Känner du någon du tror skulle behöva läsa denna bok, så skicka ett mail till nedanstående adress och sätt in pengar på nedanstående konto.

1 bok + frakt = 130 Kr
2 böcker + frakt 215 kr
Skicka ett mail och sätt in pengarna på BG 919-5173

Boken är på 198 sidor och kostar i handeln 200Kr

Ambitionen är att inom kort trycka upp en ny upplaga till ett reducerat pris, men för att få ekonomi för detta få ni gärna bidra med en ”slant” om ni tycker att boken har gett något mervärde i ert liv.

Maila gärna författaren Kjell Svedman och kommentera vad boken har betytt för er.

kjell@svedmans.se

Läs ett utdrag ur boken

Det var under denna känsla av skräck som jag sade till Jesus:
”Om du inte hjälper mig nu, så jag slipper få
kompanistryk, då tar jag inte mer för din skull”. Jag
menade det jag sa, och jag hade fattat beslutet, att denna gång
var det upp till Jesus att visa sin makt.
Jag vet inte varför,men den här gången vägrade jag att smita undan. Jag visste
att de skulle ta mig förr eller senare ändå, om inte annat när
jag skulle gå på bron över Noreån, eller kanske nästa dag.

När jag gick hemåt ser jag grabbarna stå där, men jag bara
gick. De rörde mig inte, utan bytte sida på vägen så att jag
kunde gå på min sida. Det hade aldrig hänt förut. Jag fattade ingenting.
Dagen efter kom två grabbar fram och frågade: ”Vilka hade
du med dig i går, var du så feg så du inte vågade gå hem
själv”? Jag sade att jag gått ensam, men då blev de arga och
lovade stryk bara för att jag ljög. Jag fick faktiskt aldrig
kompanistryk för detta, och inte heller det kompanistryk som
enbart gällde bibelfrågor på lektionerna.

På tisdagskvällens bönemöte kommer Tant Anna och säger.
Kjell vad hände då, den dagen?, Gud sade åt mig att be för
dig! Jag har varit så orolig, men jag kände att oron försvann
senare på eftermiddagen. Jag berättade förstås, och hon sade
att jag kunde vara trygg, för hon skulle fortsätta att be för
mig. Tant Anna levde i samma trygga förvissning om Guds
förmåga att svara på bön, som mina föräldrar gjorde.
Vid ett senare tillfälle, våren-72, träffade jag en av dessa
grabbar. Han bad om förlåtelse för allt. Sedan talade han om
att han förstått, att det var Änglar de sett den där gången i
”Knekarbacken”, då de skulle spöa mig för att jag svarade på
kristendomslektionen. Personerna eller änglarna var stora och
konstigt klädda, liksom i långa ljusa rockar sade han. Han
berättade, att han förstått att Jesus finns, ”Annars hade du
aldrig pallat för trycket”. ”Jag tänker mycket på det ibland,
förlåter du mig”? Jag sade, Visst, jag förlåter, strongt av dig
att komma. Detta att du kom och pratade, läker många sår
inom mig.
Den kvällen och natten var det som om det ljusnade i mitt
inre, det blev varmt och mjukare, på något sätt, men
fortfarande kunde jag inte gråta ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s