Hata Israel

Öppet brev till Edinburgh universitets studentförening

”Det är inte bara sorgligt, det är avskyvärt”

Kära studenter,

Som bekymrad före detta student skriver jag till er med en känsla av déjà vu, eftersom jag har gjort detta förut.

Jag vill upprepa och utvidga mina invändningar mot ert förslag och beslut från 2016 om att bojkotta den judiska staten Israel. Låt mig formulera det lite annorlunda: Den enda liberala parlamentariska demokratin i Mellanöstern, en av få äkta demokratier i världen i dag. Jag vill att ni alla läser detta; endast er vilja att göra detta, att åtminstone lyssna på andras argument, kan styrka ert påstående att ni är intelligenta unga människor som studerar på ett av världens bästa universitet.
Vid Edinburgh tog jag min första mastersexamen i persisk, arabisk och islamisk historia, varefter jag studerade vidare vid Cambridge, där jag fick en doktorsgrad i persisk kultur genom en avhandling om religion och historia i 1800-talets Iran. Efter detta har jag arbetat som lärare i arabisk-engelsk översättning och det islamiska samhället på ett universitet i Marocko, senare i arabiska och islamiska studier vid universitetet i Newcastle. Efter detta tackade jag ja till en inbjudan att bli Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute. På Gatestone researchar jag och skriver om islamrelaterade frågor, om Mellanöstern och Israel. Jag har skrivit runt 40 böcker, rapporter åt tankesmedjor och en mängd artiklar i dessa ämnen.

Anledningen till att jag skriver ovanstående är att jag vill understryka att jag har relevant kompetens för att skriva till er i ämnet Israel-Palestinakonflikten. Det är genant att kunna konstatera att era bevekelsegrunder för bojkott är ovärdiga var och en som påstår sig vara välutbildad, intelligent och påläst. Sorgligt nog är de skäl ni anger i er skrivelse barnsliga, okunniga och baserade på ett flertal lögner, eller i bästa fall missförstånd. Om ni slutar läsa nu, är ni förrädare mot akademians mest grundläggande principer: Den öppna dialogen, kritisk debatt och villighet att ändra uppfattning då nya bevis presenteras. Om ni inte kan underkasta er dessa principer har ni ingenting på universitetet att göra. Om er självrättfärdighet och er övertygelse att ni har alltigenom rätt hela tiden inte kan rubbas, kommer ni aldrig att förstå vad det innebär att ta del av en intellektuell debatt. Jag hoppas att många av er kommer att läsa detta brev, och jag hoppas att ni inte skräms av en avvikande uppfattning.

Så, låt mig börja med några enkla argument. Jag antar att de flesta av er är feminister, att de flesta av er brinner för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män och kvinnor i världen. Eftersom vi i någon mån här talar om Mellanöstern och den muslimska världen, är det förmodligen inte nödvändigt att understryka att inget arabland eller muslimskt land ger kvinnor jämställda rättigheter, och att många öppet förtrycker sina kvinnliga medborgare. Slöjtvång, misshandel, piskning eller stening till döds; våldtagna kvinnor som behandlas som äktenskapsbryterskor och stenas; deras juridiska status som värda hälften av en man; reseförbud utan en mans tillstånd; kvinnor som förbjuds köra bil, hedersmord på kvinnor och könsstympning av unga flickor, och skilsmässa utan samtycke är vardagsmat.

Det hade legat närmare till hands att ni antog en resolution om Saudiarabien, Iran, Pakistan, Afghanistan, Bangladesh, Somalia eller liknande. I stället antar ni ett bojkottsförslag gentemot Israel. I Israel är mäns och kvinnors jämställda status reglerad i lag. Muslimska kvinnor får bära slöja och många gör det, men ingen grips eller bötfälls någonsin om hon föredrar att inte bära slöja. Hedersmord och kvinnlig könsstympning är straffbart under israelisk lag, men det sker mycket få sådana brott. Kvinnor i Israel – kristna, araber och judar – kan fritt gå på stranden i baddräkt, dansa på nattklubbar, leva med manliga eller kvinnliga partner inom eller utom äktenskapet, göra militärtjänst, göra karriär inom vilket yrke som helst – statligt eller privat. Deras lika rättigheter är reglerade i lag. Deras liv ser exakt ut som era i de fria Västländerna. Så, om ni är feminister, varför bestraffar ni Israel medan ni undviker att med ett enda ord kritisera kvinnofientliga regimer? Framstår inte det som hyckleri för er? Det gör det sannerligen för mig.

Troligen stöttar ni allihop hbtq-rörelsen. Kanske deltar ni till och med i prideparader, utan tvekan är en del av er gay eller har vänner som är gay, och ingen av er skulle tolerera psykisk eller fysisk misshandel av människor med annan sexualitet än den gängse. Men ta en titt på arabiska länder och islamiska länder. I Gaza och på Västbanken dödar man homosexuella genom att kasta ner dem från tak eller misshandla dem till döds. I Iran hänger man dem. I Saudiarabien hugger man huvudet av dem. Under Islamiska staten kastas de också från hustak. Inte ett enda islamiskt land ger några som helst rättigheter till homosexuella män och kvinnor, transsexuella eller transvestiter. I Mellanöstern lever tiotusentals människor i skräck. Men det hålls inga demonstrationer mot dessa länder, där man kräver homosexuellas rättigheter, och det skrivs inga bojkottresolutioner mot dem.

I Israel hålls gay pride-parader i både Tel Aviv och Jerusalem. Det finns inga lagar som förbjuder homosexualitet. Tel Aviv har till och med beskrivits som världens gayhuvudstad. Israeliska militären diskriminerar inte homosexuella soldater. Israelisk lag skyddar människor med alla sexuella läggningar – och den gör det för att landet bygger på fullständiga mänskliga rättigheter för alla medborgare. Detta är inte så kallad ”pinkwashing” – att man använder gayrättigheter för att dölja andra övergrepp. Det är homosexuellas rättigheter omsatta i praktik, vilket är anledningen till att många hbtq-personer från arabvärlden och Iran flyr till Israel. Att man ger detta skydd gör bara Israel än mer hatat av många länder, både i när och fjärran. Även detta är rent hyckleri. Att attackera ett land som försvarar de rättigheter ni kräver för er själva och era vänner är moraliskt oförlåtligt.

Ni håller antagligen med om att alla människor bör vara fria att utöva sin religion öppet, eller inte alls, under lagens beskydd. Och ni håller antagligen med om att religiösa människor och ateister också ska ha rätt att leva i frihet, utan förföljelse. Inget arabiskt eller islamiskt land erbjuder den sortens skydd. I Irak och Syrien, i Gaza och på Västbanken, har mängder av kristna dödats och drivits i landsflykt. Egyptens ursprungsbefolkning, de koptiska kristna, lider under svår förföljelse och får se sina kyrkor raserade. I Iran grips kristna regelbundet, och landets största inhemska religiösa minoritet Bahá’íerna, förföljs öppet. Bahá’íerna hängs, fängslas, nekas utbildning, förbjuds att arbeta inom vissa yrken. Deras heliga platser runtom i hela landet har systematiskt jämnats med marken och i vissa fall har man byggt moskéer där i stället.

Israel är det enda stället i Mellanöstern där de kristna ökat i antal sedan 1948. Alla de olika religionernas heliga platser – muslimska, judiska, kristna – är uttryckligen skyddade under Lagen om skydd för heliga platser. Den Bahá’íska religionen har sitt Världscentrum (på UNESCOs världsarvslista) i Haifa, och dess två heligaste platser där och utanför staden Acco. Pilgrimer reser hit från hela världen. Bahá’íerna är bland de mest hatade av muslimer överallt. Men inte i Israel. Men inga demonstrationer hålls för att försvara bahá’íernas rättigheter i den muslimska världen; ingen lämnar in några protestlistor till den iranska ambassaden för att skydda dem och andra från förföljelse; det hålls inga möten där man ropar på reformer i de muslimska länderna. I stället författar människor som ni dokument där man fördömer det enda landet som försvarar dessa rättigheter för alla medborgare och besökare. Genom att ta parti för förövarna och fnysa åt det enda land som sedan sin tillblivelse faktiskt har implementerat mänskliga rättigheter, visar ni inget annat än förakt för dessa rättigheter. Det är inte bara sorgligt, det är avskyvärt.

Ni är studenter, unga människor med sinnena öppna för nya känslor, ny information, nya frågor, en galax av olika åsikter, ni håller på att lära er hur man väger och balanserar era egna och andras antaganden. Ni har tillgång till häpnadsväckande teknologi och informationskällor – resurser som helt enkelt inte har funnits tidigare. För att få tillgång till allt detta behövs yttrandefrihet, en värld utan censur, oberoende medier, demonstrationsrätt och rätten att ifrågasätta åsikter. Om er regering i Skottland och Storbritannien förbjöd böcker, fängslade journalister, censurerade filmer och förbjöd möten på universitetsområdet skulle ni med all rätt bli upprörda. Ni skulle demonstrera för att försvara dessa friheter om de var hotade. Ni är beroende av gratis bibliotek, ocensurerade tidningar och tidskrifter, och fri tillgång till internet.

Ingen av dessa friheter finns i något muslimskt land. Inte i Egypten, inte i Jordanien, inte i Saudiarabien, inte i Iran, inte i Pakistan. Censuren är utbredd, sekulära åsikter överallt fördöms. Fritänkande bloggare som Raif Badawi i Saudiarabien, åtskilliga i Bangladesh och många i Iran har fängslats, dömts (i Badawis fall) till piskning, eller (i Bangladesh) mördats. De flesta tidningar i dessa länder ägs av staten. Böcker bannlyses och bränns i hela regionen. Tevestationer stängs av de mest banala skäl, vilket till exempel parlamentsledamoten Tawfiq Okasha i Egypten nyligen fick erfara. Det finns ingen yttrandefrihet i Gaza eller under Palestinska myndigheten, och de som bryter reglerna hittas inte sällan med en kula i huvudet.

Israel har lika stor yttrandefrihet som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Danmark, USA, Kanada, Australien eller någon annan västerländsk demokrati. De enda restriktionerna vad gäller tryckfriheten har med rikets säkerhet att göra – precis som i alla demokratier. Anti-israeliska lobbygrupper bedriver sin verksamhet öppet i Israel, anti-israeliska artiklar publiceras varje dag i tidningarna, mest framträdande i vänstertidningen Haaretz. Arabiska politiker talar emot Israels politik varje dag i parlamentet och i intervjuer. När polisingripanden görs, kan det lika gärna handla om judiska extremister som arabiska. Israel är i alla avseenden ett fritt samhälle. Ändå väljer ni att fördöma det. Genom att göra det fördömer ni alla de friheter ni själva åtnjuter i era elfenbenstorn i Skottland. Och när ni uteslutande stödjer palestinierna, ger ni stöd år censur och statlig kontroll av yttrandefriheten. Ni behöver tänka igenom detta mycket noga, annars framstår ni som första klassens hycklare.

Låt mig ta det hela ett steg längre. Är ni medvetna om att ert förslag är antisemitiskt? Jag vill att ni funderar noga på detta också. Vad, undrar ni kanske, har en bojkott mot Israel med judehat att göra? Jag tvivlar inte på att ni är glödande antirasister, och det ska ni ha en stor eloge för. Rasism är fortfarande en ful företeelse i det moderna samhället, inte bara i Väst, utan i en lång rad länder. Därför är det extremt ironiskt att er motion om bojkott presenterades av BME [Black and Minority Ethnic] Liberation Group. Ironiskt, därför att antisemitism har varit och är fortsatt en av de giftigaste och mest folkmordiska formerna av rasistiskt hat. Antisemitismen växer just nu över hela Europa till nivåer som påminner om 1930-talets. 2015 års siffra för antisemitiska incidenter var 53 procent högre än 2014. Judar lämnar Europa och söker skydd på annat håll, de flesta i Israel.

Rättvis kritik mot Israel är inte antisemitisk. Men överdriven, ärekränkande och falsk kritik är det i allra högsta grad. Det är inte bara min åsikt, utan också vad ett flertal stora antirasistiska organisationer anser. På universitetsnivå har Regents of the University of California, tillsammans med många andra amerikanska universitet, just dömt ut anti-sionism som antisemitism. En annan organisation ni bör känna till, the European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia, definierar antisemitism enligt följande:

Antisemitism är en särskild uppfattning om judar, vilket kan ta sig uttryck genom hat mot judar. Retoriska och fysiska yttringar av antisemitism riktas mot judiska eller icke-judiska personer och/eller deras egendom, mot judiska institutioner och religiösa byggnader.

Vidare, dylika yttringar kan också rikta sig mot staten Israel, som uppfattas som ett judiskt samhälle. Antisemitiska anklagelser mot judar består ofta i att de skulle vara involverade i en konspiration för att skada mänskligheten, och att det är deras fel när saker ”går fel”. Detta uttrycks genom tal, skrift, bilder och handlingar, och man använder sig av lömska stereotyper och negativa karaktärsdrag. Samtida exempel på antisemitism i offentligheten, medier, skolor, arbetsplatser och i den religiösa sfären kan innehålla, men är inte begränsade till:

  • Att uppmuntra, understödja eller rättfärdiga mord på judar eller att skada judar i en radikal ideologis eller extremistisk tolkning av en religions namn.
  • Lögnaktiga, avhumaniserande, demoniserande eller stereotypa anklagelser mot judar som grupp eller judars inflytande som kollektiv – till exempel, typiskt men inte uteslutande, myten om en världsomspännande judisk konspiration eller att judar kontrollerar medier, ekonomi, regering eller andra samhällsinstitutioner.
  • Att anklaga judar som grupp för att ligga bakom verkliga eller inbillade oförrätter begångna av en judisk individ eller grupp, eller till och med för handlingar utförda av icke-judar.
  • Att förneka det faktiska, vidden av, mekanismer (till exempel gaskammare) kring eller avsikten bakom folkmordet på det judiska folket, begånget av Nazityskland och dess allierade och medbrottslingar under Andra världskriget (Förintelsen). Att anklaga judar som folk, eller Israel som stat, för att ha uppfunnit eller överdrivit Förintelsen.
  • Att anklaga judiska medborgare för att vara mer lojala med Israel, eller med judars påstådda internationella mål, än med den egna nationens intressen.

Exempel på hur antisemitism kan ta sig uttryck i förhållande till staten Israel, med hänsyn till det övergripande sammanhanget:

  • Att neka det judiska folket rätt till självbestämmande, genom att hävda att staten Israels existens är ett rasistiskt företag.
  • Att tillämpa dubbla måttstockar genom att avkräva Israel ett beteende man inte förväntar sig eller kräver av någon annan demokratisk nation.
  • Användande av symboler eller bilder förknippade med klassisk antisemitism (till exempel påståenden om judars ansvar för Jesus död eller blodsskuld) för att beskriva Israel och israeler.
  • Att dra paralleller mellan det nutida Israel och nazisternas politik.
  • Att hålla judar ansvariga för staten Israels agerande.

Dock – kritik mot Israel liknande den som riktas mot andra länder kan inte betraktas som antisemitism.

Antisemitiska handlingar är brottsliga i de fall det regleras i lag (till exempel är förnekelse av Förintelsen eller distribution av antisemitiskt material olagligt i vissa länder).

Kriminella handlingar är antisemitiska när målen för attackerna, oavsett om det är människor eller egendom – till exempel skolor, gudstjänstlokaler och kyrkogårdar – väljs ut för att de är, eller uppfattas vara, judiska eller ha band till judar.

Antisemitisk diskriminering är när man nekar judar möjligheter eller service tillgänglig för andra och detta är olagligt i många länder.

Detta utgör också grunden för det amerikanska utrikesdepartementets definition, där formuleringarna nästan är ordagranna. Om ni tar era akademiska studier på allvar, rekommenderar jag att ni köper eller lånar Kenneth Marcus bok The Definition of Anti-Semitism, utgiven av Oxford University Press förra året. Läs hela kapitel 6. Marcus är grundare av och president för Louis D. Brandeis Center for Human Rights Under Law (ung. ”Centret för mänskliga rättigheter i juridiken”). Tidigare var han personaldirektör vid U.S. Commission on Civil Rights (amerikanska medborgarrättskommissionen), samt har haft en ordförandeposition inom Equality and Justice in America (jämställdhet och rättvisa i Amerika) vid City University i New York. Han är, med andra ord, en auktoritet på just de mänskliga och medborgerliga rättigheter BME är så bekymrade över. Och han håller med om att överdriven och illvillig kritik av Israel är antisemitiskt.

Er resolution har antagits av en antirasistisk organisation och presenterats av en grupp som stödjer svarta och andra etniska minoriteters rättigheter. Ändå är den per definition rasistisk till sin natur och, uppriktigt sagt, rasistisk i sin avsikt. Är ni stolta över det? Kan ni sova på natten med vetskap om att ni har anslutit er till en hatkör mot den mänskliga historiens mest förföljda folkslag? Jag är säker på att ni stödjer självbestämmande för tusentals nationella, etniska och andra grupper världen över. Och ändå vill ni att Israel ska försvinna, en stat som skapades efter ett folkmord på sex miljoner judar, för att de skulle kunna utöva sin rätt till självbestämmande.

När människor demonstrerar på Europas gator, sida vid sida med högerextrema muslimer som skanderar ”Hamas, Hamas, Jews to the gas” (”Hamas, Hamas, ge judarna gas”), då måste väl även ni erkänna att det är något som är allvarligt fel?

Er motion slår fast att ”Staten Israels agerande bryter mot internationell lag”, och lägger fram påstådda exempel utan att peka på ett enda bevis. Faktum är att staten Israel har en imponerande meritlista vad gäller åtlydnad av internationell lag på alla nivåer. Ert yttrande motsäger vad ett mycket stort antal experter på internationell lag anser – en grupp män och kvinnor vars kunskap på detta område vida överstiger några studenters lösryckta påståenden, som helt saknar juridisk, faktamässig och historisk grund.

Exempelvis påstås det ofta att den israeliska ockupationen av palestinska områden är olaglig under internationell lag. I verkligheten är sanningen den motsatta. Under den ursprungliga delningsplanen som las fram i FNs resolution 181 1947, tilläts judiska bosättningar på Västbanken och Gaza, precis som arabiska bosättningar i Israel tilläts. Lagen har inte ändrats sedan dess.

1948-1949 ockuperade Egypten olagligen Gaza och Jordanien Västbanken, i kölvattnet av ett angreppskrig mot Israel. Det var alltså olagliga ockupationer, men det var ingen som klagade eller krävde att de egyptiska eller jordanska trupperna skulle bort.

1967, än en gång i ett försvarskrig, fördrev Israel angreppsmakterna Egypten och Jordanien från Gaza och Västbanken. Ockupationen ansågs fullt laglig av FN i resolution 242 (1967) och 338 (1973). Enligt dagens FN: ”Säkerhetsrådets resolution 242, antagen 22 november 1967, och resolution 338, antagen 22 oktober 1973, anses vara grundläggande fundament i alla efterföljande diskussioner vad gäller fredsfördrag i Mellanöstern.”

Enligt resolution 242 (som aldrig har upphävts), har Israel rätt att vara kvar på Gaza och Västbanken till dess att gränserna säkrats. Eftersom Israel aldrig har tvingat sin befolkning att bosätta sig på palestinskt område är den fjärde Genèvekonventionen, som ni citerar, helt enkelt inte tillämplig. Det är ett juridiskt faktum, inte luddiga åsikter. Resolution 242 formulerades mycket noggrant, just för att understryka att Israel inte var skyldigt att lämna ”alla territorier” – bara en del.

2005 drog Israel sig tillbaka från Gaza, till mycket hög kostnad för de egna medborgarna. Hamas dödade då ledande PLO-politiker och tog makten, och det dröjde inte länge förrän man inledde en rad krig mot Israel. Hamas fördrag från 1988 slår fast att Israel ska förintas och judar världen över mördas. Jag hoppas inte detta är någonting någon av er stödjer.

Sedan 1967 har Israel lagt fram över ett halvdussin mycket seriösa fredsförslag, med sikte på etablerandet av en palestinsk stat, däribland ett där man erbjöd 97 procent av Västbanken och ett där man erbjöd 100 procent. Samtliga har avvisats av palestinierna, vars officiella företrädare fortfarande kräver en palestinsk stat i Israels ställe, vilket skulle leda till fördrivning eller mord på alla judiska israeler. Så mycket var det judiska folkets rätt till självbestämmande värt. Er motion antyder att endast palestinierna har rätt att bestämma sin egen framtid. Det är ren diskriminering.

En annan anklagelse ni riktar mot Israel återfinns i paragraferna 14 och 16 i er motion. Det är anklagelsen om apartheid. Att beskriva Israel som en apartheidstat är, som jag tidigare noterat, ytterligare ett exempel på antisemitiskt förtal. Det är förtal av den enkla anledningen att det inte finns någonting i Israel som ens vagt påminner om sydafrikansk apartheid. Tydligtvis vet ingen av er någonting om apartheid, apartheidlagar och apartheidregeringen i Sydafrika. Om ni gjorde det skulle ni skämmas ögonen ur er för att ni ens antyder att Israel utövar apartheid i dag.

Låt mig citera en modern sydafrikansk politiker som levt under apartheid. Kenneth Rasalabe Joseph Meshoe, ledare för Förenade kristdemokratiska partiet i Sydafrika, är en svart man som levt under apartheidregimen. Han har följande att säga om Israel:

”De som vet vad riktig apartheid är, som jag känner, vet att det inte finns någonting i Israel som liknar apartheid. … [Apartheidanklagelsen] är ett tomt politiskt påstående som inte innehåller någon sanning. … Det finns en utbredd anklagelse, ett illasinnat rykte egentligen, att Israel skulle vara en apartheidstat. Hela den idén är fel. Den är felaktig och illasinnad.

”BDS-rörelsen [Bojkott, Desinvestering och Sanktioner, ö.a.] är ett stort problem. … för oss i Sydafrika som älskar sanningen, är BDS-rörelsen ingen demokratisk organisation; de är en hotfull, hatisk rörelse. Folk som inte tror på hat borde inte låta BDS hindra dem från att göra det rätta.”

Meshoe och många andra sydafrikaner vet vad de talar om. Gör någon av er det? En muslimsk vän berättade en gång för mig om hur han reste till Israel för att få information om dess apartheidpolitik, eftersom han ville skriva en bok om det. Men trots att han stannade länge i Israel, lyckades han inte hitta ett enda fall av apartheid. I dag talar han för Israel, runtom i världen. Och han har rätt.

Det finns inga apartheidlagar i Israel. Araber (både muslimer och kristna) har i Israel samma rösträtt som judar, de har egna politiska partier, sitter i parlamentet, i Högsta domstolen och andra domstolar, de är diplomater, advokater, militärofficerare, forskare, akademiker, och allt annat de kan önska. Arabiska kvinnor vinner skönhetstävlingar och sångtävlingar. 20 procent av studenterna på israeliska universitet är araber – eftersom 20 procent av befolkningen är araber.

Dr Tarek Abu-Hamed, palestinier från östra Jerusalem, fick förra året toppjobbet som vice chefsforskare vid statliga Myndigheten för vetenskap, teknologi och rymdforskning. Rana Raslan, en arabisk kvinna, valdes till Fröken Israel. Omar Barghouti, den arabiske grundaren av och ledaren för BDS-rörelsen, studerar med sikte på en doktorsexamen vid universitetet i Tel Aviv. Doktor Rania Okby är den första kvinnliga beduinska läkaren i historien, och stolt israel. Yiytish Aynaw, svart israel av etiopisk härkomst, valdes till Fröken Israel 2013. Konferencier för 2014 års Israel Prize Awards var Shibel Karmi Mansour, en drusisk israel. Överste Ghassan Alian, en annan drus, är befälhavare över den israeliska försvarsmaktens Golanbrigad. 2009 års israeliska bidrag till Eurovision Song Contest framfördes av arabiska Mira Awad. Israeliska araben Miriam Kabha, advokat, valdes till Nationell kommissionär för jämställdhet på arbetsmarknaden. Araben Salim Joubran är domare i Israels Högsta domstol. Majalli Wahabi, drusisk arab, hoppade in som interimspresident 2007.

Jag skulle kunna fortsätta så här sida upp och sida ner. Ni är intelligenta. Tänk efter själva. Tänk på svarta i Sydafrika. Inte en enda skulle någonsin ha kunnat uppnå någonting av detta.

Det förekommer ingen segregation på israeliska bussar, tåg eller kommunala transporter. Inga separata köer för judar och araber någonstans. Ingen segregation på stränder, restauranger, biografer, barer, butiker, teatrar – ingenstans. I Israel arbetar judar och araber tillsammans, är vänner, gifter sig med varandra, går på föreläsningar, konserter och fester tillsammans. Det finns inga segregerade platser på israeliska sjukhus. Judar, muslimer, kristna och ateister sover på samma avdelningar och behandlas av samma sjuksköterskor och läkare, en del judar, en del muslimer, en del kristna och många ateister. Israel är ett sekulärt samhälle, inte en teokrati som Iran eller Saudiarabien.

Om ni vill protestera mot apartheid ska ni inte titta på Israel. Titta på Libanon och andra arabländer, där palestinska flyktingar nekas medborgarskap, vägras tillgång till de flesta yrken, tvingas bo i läger, eller förbjuds komma in överhuvudtaget. Och snälla, kom inte med lögnen att judarna bedrev etnisk rensning mot palestinska araber 1948. Så här sa den nuvarande palestinske presidenten, Mahmoud Abbas, om detta 1976, i det officiella PLO-organet Filastin al-Thawra:

”De arabiska arméerna intog Palestina för att skydda palestinierna från det sionistiska tyranniet, men i stället övergav man dem, tvingade dem att lämna sitt hemland och kastade dem i fängelser som påminner om de getton judarna bodde i Östeuropa, som om vi var dömda att ta deras plats: De flyttade ur sina getton och vi skapade liknande. De arabiska länderna lyckades skingra det palestinska folket och förstörde deras samhörighet.”

Historia har betydelse.

Hur många av er har varit i Israel? Och då menar jag inte guidade turer i BDS-rörelsen eller andra hatgruppers regi, där man avsiktligt vill ge er en falsk bild av hur livet ser ut i landet. Jag menar enkla semestrar där man kan röra sig fritt och uppleva vardagslivet, precis som man skulle gjort i Indien eller Thailand eller var ni nu kan tänkas ha varit tidigare. Om ni aldrig har varit i Israel och sett det med egna ögon, har ni ingen som helst rätt att fördöma det eller anta fördrag mot det. Om ni är oroliga för att en resa dit skulle kunna rubba era fördomar är ni ynkryggar. Om ni aktivt arbetar emot besök på universitetet av israeliska talare eller experter som är positivt inställda till Israel, eller om ni dyker upp på möten till stöd för Israel bara för att skrika och störa dem, då är ni också ynkryggar. Om ni inte klarar att höra den andra sidans argument, då tar ni parti i okunnighet – vilket är feghet såväl som ohederlighet.

Under de fyra år det tog mig att fullborda min doktorsexamen, utmanades min världsbild i grunden, och i slutänden övergav jag många av mina gamla trossatser. Jag gjorde det därför att min forskning innebar studier av persiska och arabiska manuskript i ett iranskt arkiv, vilket innebar att jag utsattes för nya bevis som ställde mina föreställningar på ända. Detta är en svår process att gå igenom, men jag har aldrig ångrat det.

Att möta utmanande fakta om Israel och judar kanske är lika obehagligt för er. Men det kommer att vara värt det i slutändan. Ni måste bara fatta mod för att gå igenom det, och läsa material som blottlägger bevis ni har avvisat eller ignorerat tidigare. Men om det är någonting med er, om ni ska spela en seriös roll i världen utanför er universitetsenklav, med dess ”safe space”-policy och politiska naivitet – om ni, kort sagt, någonsin ska mogna och lämna era barnsliga fantasier bakom er – då är detta någonting ni måste göra.

Res till Israel, hitta judiska hem ni kan besöka och människor ni kan dela måltider med, möt israeliska muslimer som älskar sitt land för att det ger dem en frihet de aldrig skulle få i något muslimskt land, se hur israelerna tvingas prioritera säkerheten, titta noga på säkerhetsmuren, en av dussintals i världen, och ta reda på varför den byggdes. Dra era egna slutsatser. Låt inte någon annan, oavsett om de är för eller emot Israel, tala om för er vad ni ska tycka. Men ta er ur er trygghetszon, ställa tuffa frågor till båda sidor, gör jobbet och kom ut på andra sidan. Ni har blivit lurade allihop. Hoppa ut i det okända, och rösta med integritet i framtiden.

Det Israel ni talar om är ett fantasi-Israel, ett påhitt som tillkommit i era fördomsfulla hjärnor, till fromma för den antisemitiska drömmen om att utplåna det judiska folket, med början i världens enda judiska stat.

Om vänsterextrema socialister, högerextrema islamister och fascistiska vandringssägner om en världsomspännande judisk konspiration, om judisk makt och inflytande, om ett råd av sionistiska äldste innehöll ens en gnutta sanning – tror ni inte att det skulle finnas många judiska stater i världen i dag? Tror ni inte att Israels fiender hade utplånats, givet att Israels försvarsmakt är en av världens mest kraftfulla? Tsaristerna och nazisterna hittade på lögner om det judiska folket, Sions vises protokoll – lögner som alla tänkande människor genast känner igen som just detta. I dag cirkulerar nästan identiska lögner i arabstaterna, Iran, Pakistan och på andra håll, man ritar samma groteska nidteckningar, tillskriver judarna och israelerna mirakulösa och ondskefulla krafter, och manar till ytterligare ett folkmord i klass med Förintelsen. 2002 gjorde Iranfinansierade Hizbollahs ledare Hasan Nasrallah följande bandade uttalande:

”Bland tecknen […] och signalerna som leder oss, i de islamiska profetiorna och inte bara i de judiska profetiorna, finns att Staten [Israel] kommer att etableras, och att judar från hela världen kommer att samlas i Palestina, inte för att förebåda antikrists ankomst eller världens ände, utan för att Allah den Upphöjde och Ärade vill rädda er från att behöva vandra till världens ände, för att de har samlats på en plats – de har samlats på en plats – och där ska det slutgiltiga slaget stå.”

Detta är ett otvetydigt hot om att avsluta det Hitler påbörjade. Tänk på detta är ni snälla och se er om efter de många hundratals palestinska, arabiska, iranska och andra hot om att göra detsamma? Och fråga er själva vilken sida ni vill stå på. Om ni verkligen är godhjärtade och humanistiska personer, kommer svaret att komma snabbt. I mina tidiga tonår bevittnade jag hur en lärare rullade upp ärmen och visade sina tatuerade siffror på armen. Sedan dess har jag inte avvikit från mitt stöd för judarna. Som icke-jude skulle jag kunna rycka på axlarna och säga att judarna och israelerna har ingenting med mig att göra. Men jag väljer en moralisk väg. Kommer ni att fortsätta rycka på axlarna och kommer ni att fortsätta göra ännu värre saker och underminera det enda land där judar kan söka tillflykt när de är i fara?

Att ni har kommit in på ett universitet av Edinburghs kaliber betyder att ni är smarta unga människor. Ni har arbetat hårt för att komma dit. Ni har visat (och, hoppas jag, visar fortfarande) akademisk duglighet. Min kritik går ut på att ni inte också använder hjärnan på ett bra sätt. Ni orerar om ett ämne i vilket ni uppenbarligen har dålig kunskap. Ni upprepar som papegojor anklagelser utan grund. Ni intar en extrem position utan att lyssna på era meningsmotståndares åsikter. Ni verkar inte ha läst några objektiva böcker eller artiklar om Israel, och ändå hoppar ni på ett hatiskt åsiktståg mot landet. Israel är inte felfritt, precis som Skottland, England, Wales och Irland inte är utan fel.

Israel kan och ska kritiseras på ett måttfullt, balanserat sätt. Men ni går långt bortom det, när ni väljer ut Israel för bojkott medan ni låter några av världens värsta förbrytare mot mänskliga rättigheter gå fria. Kan ni inte se det orättvisa i detta, eller förstå varför det är en skam att intelligenta, högutbildade människor att inta en sådan extrem position, då har ni svikit ert ansvar att gå in i en diskussion på ett rationellt och fördomsfritt sätt. Det kan man inte acceptera. Framförallt, torgför inte era fördomar – de kommer att ta livet av er både moraliskt och känslomässigt.

Högaktningsfullt,

Dr Denis MacEoin
Distinguished Senior Fellow, Gatestone Institute

Annonser