En arabs interna kritik gällande Israelfrågan

”Den arabiska våren och fienden Israel” av Abdulatif Al-Mulhim

ARAB NEWS publicerade för tre veckor sedan artikeln ”Arab Spring and the Israeli enemy” av ABDULATIF AL-MULHI. Innehållet i ‘Arabiska våren och fienden Israel’ är mycket anmärkningsvärt för att komma från arabvärlden. Om författaren kan inte sägas annat än att han likt en profet avslöjar sanningen.

”Arab Spring and the Israeli enemy”
av Abdulatif Al-Mulhim

För trettionio år sedan, den 6 oktober 1973, bröt det tredje stora kriget ut mellan araber och Israel. Kriget varade bara 20 dagar. Båda sidorna var engagerade i två andra stora krig, 1948 och 1967.
1967 års krig varade bara sex dagar. Men dessa tre krig var inte de enda arabisk-israeliska konfrontationerna. Från perioden 1948 och tills i dag har många konfrontationer ägt rum. Några av dem var små sammandrabbningar och många av dem var fullskaliga slag, men det fanns inga större krig bortsett från de som nämns ovan. Den arabisk-israeliska konflikten är den mest komplicerade konflikten världen någonsin upplevt. På årsdagen av kriget 1973 mellan araber och israelerna börjar många människor i arabvärlden ställa många frågor om det förflutna, nuet och framtiden med hänsyn till den arabisk-israeliska konflikten.
Frågorna är nu: Vad var den verkliga kostnaden för dessa krig för arabvärlden och dess folk. Och den hårdare frågan som ingen arabisk medborgare vill ställa är: Vad var den verkliga kostnaden för att inte erkänna Israel 1948 och varför använder inte de arabiska staterna sina tillgångar på utbildning, hälsovård och på infrastrukturerna istället för på krig? Men den svåraste frågan som ingen arabiska medborgare vill höra är huruvida Israel är den verkliga fienden för den arabiska världen och det arabiska folket.
Jag bestämde mig för att skriva denna artikel när jag såg bilder och rapporter om ett svältande barn i Jemen, en nedbränd gammal marknad i Aleppo, Syrien, det underutvecklade Sinai i Egypten, bilbomber i Irak och förstörda byggnader i Libyen. De bilder och rapporter visades på Al-Arabiya-nätverket, som är den mest sedda och respekterade nyhetsredaktionen i Mellanöstern.
Det som var gemensamt bland allt vad jag såg är att förstörelsen och grymheterna inte görs av en utomstående fiende. Svälten, morden och förstörelsen i dessa arabländer görs av samma händer som är tänkta att skydda och bygga enighet i dessa länder och skydda människorna i dessa länder. Så frågan är nu vem som är den verkliga fienden i den arabiska världen?
Arabvärlden förslösade hundratals miljarder dollar och förlorade tiotusentals oskyldiga liv i kampen mot Israel, som de ansåg är deras svurna fiende, en fiende vars existens de aldrig erkänt. Den arabiska världen har många fiender och Israel borde ha varit på botten av listan. De verkliga fienderna i arabvärlden är korruption, brist på bra utbildning, brist på god hälsovård, brist på frihet, brist på respekt för människoliv och slutligen hade den arabiska världen många diktatorer som utnyttjade den arabisk-israeliska konflikten för att undertrycka sitt eget folk.
Dessa diktatorers grymheter mot sitt eget folk är mycket värre än alla de fullskaliga arabisk-israeliska krigen.
I det förflutna har vi talat om varför somliga israeliska soldater anfaller och misshandlar palestinier. Dessutom såg vi israeliska flygplan och stridsvagnar anfalla olika arabländer. Men matchar dessa attacker dagens illdåd som begåtts av vissa arabstater mot sina eget folk.
I Syrien är grymheterna bortom all föreställningsvärld? Och är inte irakierna de enda som förstör sitt eget land? Var det inte Tunisiens diktator som kunde stjäla 13 miljarder dollar från de fattiga tunisierna? Och hur kan ett barn svälta i Jemen om deras land är den mest bördiga marken i världen? Varför skulle irakiska begåvningar lämna Irak i ett land som tjänare 110 miljarder dollar på oljeexport? Varför misslyckas libaneserna att styra en av de minsta länderna i världen? Och vad var det som fick de arabiska staterna att börja sjunka i kaos?
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Och bara en dag efteråt den 15 maj 1948 förklarade araberna krig mot Israel för att få tillbaka Palestina. Kriget slutade den 10 mars 1949. Det varade i nio månader, tre veckor och två dagar. Araberna förlorade kriget och kallade detta krig Nakbah (katastrofkriget). Araberna fick ingenting och tusentals palestinier blev flyktingar.
Och 1967 gick araberna ledda av Egypten under Gamal Abdul Nassers regim i krig med Israel och förlorade mer palestinsk mark och gjorde fler palestinier till flyktingar som nu är i händerna på de länder som är deras värdar. Araberna kallade detta krig Naksah (nederlag). Araberna erkände aldrig nederlag i båda dessa krig och den palestinska saken blev mer komplicerad. Och nu med den eviga arabiska våren har den arabiska världen inte tid för de palestinska flyktingarna eller den palestinska saken, eftersom många araber är flyktingar själva och under konstant angrepp från sina egna styrkor. Syrianer lämnar sitt eget land, inte på grund av att de israeliska planen fäller bomber på dem. Det är det syriska flygvapnet som fäller bomberna. Och nu lämnar irakiska arabiska muslimer – mestadels intelligenta hjärnor – Irak. I Jemen utspelas världens sorgligaste mänskliga tragedi skriven av jemeniter. I Egypten är folket i Sinai glömt.
Slutligen om många av de arabiska staterna är i en sådan oordning, vad hände då med arabernas svurne fiende Israel? Israel har nu de mest avancerade forskningsanläggningarna, toppuniversitet och avancerad infrastruktur. Många araber vet inte att den förväntade livslängden för palestinierna i Israel är mycket längre än många arabstater och de åtnjuter mycket bättre politisk och social frihet än många av sina arabiska bröder. Även palestinierna som lever under israelisk ockupation på Västbanken och i Gaza njuta mer politiska och sociala rättigheter än vissa platser i arabvärlden. Var inte en av domarna som skickade en tidigare israelisk president i fängelse en israel-palestinier?
Den arabiska våren visade världen att palestinierna är lyckligare och i en bättre situation än sina arabiska bröder som kämpade för att befria dem från israelerna. Nu är det dags att stoppa hatet och krigen och börja skapa bättre levnadsvillkor för framtida arabiska generationer.

KÄLLA: Arab News Arab Spring and the Israeli enemy av Abdulatif Al-Mulhim (Översättning MXp/DSr)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s