Luthers antisemitism får nytt liv

  • Vid den amerikanska lutheranska kyrkans senaste samlingsmöte i New Orleans, väcktes förslag både på att stoppa allt amerikanskt bistånd till Israel och att desinvestera i landet. Båda förslagen syftar de facto till att förgöra staten Israel. Förslagens antiisraeliska natur är i linje med gamla tiders lutheranska antisemitiska retorik.
  • ELCA-gruppen ”Isaiah 58” hänvisar till två källor. Den ena är boken Faith in the Face of Empire av Mitri Raheb, lutheransk pastor från Betlehem, vilken rekommenderar islamisk sharialag för att råda bot på den israeliska ockupationen. Den andra är Kairosdokumentet, utgivet 2009 av Kyrkornas världsråd, där man argumenterar för staten Israels eliminering.
  • Så vem är intresserad av det antisemitiska lutheranska fördraget? Slutsatsen är att alla de som jublar åt denna resolution skulle vilja se Israel försvinna, med en en- eller tvåstatslösning; alla de som ger miljontals dollar till Hamas i Gaza för att möjliggöra förstörelsen av Israel medan de avsedda mottagarna – barnen i Gaza – fortsätter leva i fattigdom; alla de som ser genom fingrarna med att palestinska barn i sommarläger och skolor tränas att mörda judar och förgöra den påstått icke-existerande staten Israel; alla de som undviker att säga sanningen om det rättvisa och rättfärdiga stöd som många israeler ger palestinier.

Lutheranska kyrkor över hela världen förbereder sig nu för att högtidlighålla att det var 500 år sedan grundaren Martin Luthers spikade upp sina teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg, och därmed startade reformationen. Martin Luthers välkända antisemitiska retorik och bibliska kommentarer har gåtts igenom och motsagts av många lutheranska kristna. En generation bakåt i tiden, 1994, fördömde lutheranska kyrkans ledare i USA i samråd det Lutherska världsförbundet (LWF) ”kyrkans grundare Martin Luthers antisemitism” och uttryckte en önskan att ”älska och respektera” det judiska folket:

”I samråd med det Lutherska världsförbundet, tar vi särskilt avstånd från hur moderna antisemiter approprierat Luthers ord i syfte att sprida hat mot judendomen eller dagens judiska folk. Vi sörjer vår egen traditions medskyldighet till denna historia av hat, dessutom vill vi uttrycka vår starka önskan att utleva vår tro på Jesus Kristus med kärlek och respekt för det judiska folket.”

Vid den här tiden leddes LWF av Gottfried Brakemeier, en brasilian av tysk härkomst och professor i teologi. Den amerikanska evangelisk-lutherska kyrkan, ELCA, leddes av biskop Herbert W. Chilstrom. Båda prästerna är fortfarande respekterade kyrkans män, som anses ha satt den lutheranska kyrkan på ett igenkännbart kristet spår. Nu verkar det dock som att deras ansträngningar är förgäves, under inflytande av de två nuvarande lutheranska ledarna, LWFs ordförande Munib Younan och ELCAs chefsbiskop Elizabeth A. Eaton.

Gamla tiders lutheranska antisemitiska hat gentemot det judiska folket har gjort comeback. Detta blev än en gång uppenbart under ELCAs senaste landsmöte, som hålls en gång vart tredje år, i New Orleans 8-13 augusti. Mötesrubriken var ”Befriad och förnyad i Kristus: 500 år av Guds nåd i praktiken”. I sitt högtidlighållande av denna frihet och förnyelse, godkände mötet Israels förstörelse under minnesgudstjänsten ”Fred genom rättvisa i Det heliga landet”. Man la fram två förslag; ett som gick ut på att stoppa allt amerikanskt bistånd till Israel och ett om att desinvestera i landet. Båda förslagen syftar de facto till att förgöra staten Israel. Förslagens antiisraeliska natur är i linje med gamla tiders lutheranska antisemitiska retorik.

Förslagen torgfördes av en grupp inom ELCA som kallar sig ”Isaiah 58”. Man beskriver sig själva som en ”grupp lutheraner som arbetar för fred och rättvisa i Det heliga landet”. Ledare för gruppen är Jan Miller, medlem av synoden i Klippiga bergen. Söker man information om Jan Miller hittar man kopplingar till rörelsen ”Peace and Walls”, där han står som medlem av ”Peace and Walls arbetsgrupp i Klippiga bergens synod” och som ”reseplanerare” för gruppens resa till Det heliga landet i juni 2016.

Webbsajten informerar:

”Peace and Walls skapar kontakt mellan ELCA-medlemmar och våra palestinska lutheranska vänner – och främjar värdighet, full respekt för mänskliga rättigheter, läkande och försoning. Tillsammans med våra partner i den Evangelisk-lutheranska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet (ELCJHL) och Lutherska världsförbundet (LWF), gör vi sällskap med palestinier och israeler, judar, kristna och muslimer som arbetar tillsammans för en rättvis fred.”

Man rekommenderar två källor inför resan. Den ena är boken Faith in the Face of Empire (2014) av Mitri Raheb, lutheransk pastor från Betlehem, vilken rekommenderar islamisk sharialag för att råda bot på den israeliska ockupationen. Den andra är Kairosdokumentet, utgivet 2009 av Kyrkornas världsråd, där man argumenterar för staten Israels eliminering. En av författarna bakom dokumentet är ledare för Lutherska världsförbundet, biskop Munib Younan, som också är chefsbiskop i Evangelisk-lutheranska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet (ELCJHL). Det är just denna koppling mellan ELCA-synoden och ELCJHL samt LWF som Miller ville stärka med resan i juni 2016. Det var framgångsrik lobbyverksamhet som banade vägen för de två antisemitiska förslag som las på ELCA-mötet.

Som om kopplingen mellan ELCAs Isaiah 58 och biskop Munib Younans ELCJHL och LWF inte var nog, så har vi också samarbetet med Kyrkornas världsråd. Palestine Israel Ecumenical Forum (PIEF), som samarbetar med ELCA, har temat ”peace and walls” i centrum, precis som Millers ”Peace and Walls Synod Working Group”, och manar till en ”Veckas världsfred” i september 2016, under parollen ”Gud har brutit ner de söndrande murarna”. Det kommer att bli ”en vecka av opinionsbildning och handling till stöd för ett slut på den illegala ockupationen av Palestina och en rättvis fred för alla i Palestina och Israel”.

På ELCA-mötet fick Isaiah 58 ytterligare stöd från välkända antiisraeliska grupper som den amerikanska presbyterianska kyrkans Israel Palestine Mission Network, American Friends Service Committee, Friends of Sabeel – North America, New Orleans Palestinian Solidarity Committee, Jewish Voice for Peace, och U.S. Campaign to End the Israeli Occupation.

Strategin var enkel: Isaiah 58 (Miller) och nätverket kring LWFs nuvarande ledare (Younan) slog sina påsar ihop då man förberedde de Israelfientliga förslagen. Det organiserade lobbyarbetet i New Orleans genererade önskade resultat. För att säkerställa att inget gick snett, höll ELCJHL-pastorn Khader Khalila från Betlehem ett tal inför de samlade ELCA-deltagarna på mötet, som handlade om den israeliska ockupationen av Betlehem (som stått under Palestinska myndighetens kontroll sedan 1993). Det fungerade perfekt. Ingen namnkunnig grupp lutheranska kristna kunde försvara sin ståndpunkt mot dylika antisemitiska inkräktare.

Det ena förslaget, om att stoppa amerikanskt bistånd till Israel, gick igenom med en förkrossande majoritet av 751-162. Det uppmanade lutheraner att

”påverka era ledamöter i Representanthuset, senatorer och regeringen att skrida till handling och kräva att för att få fortsatt ekonomiskt och militärt stöd, så måste Israel följa den internationellt fastställda standarden för mänskliga rättigheter så som stipuleras i amerikansk lagstiftning, stoppa byggandet av bosättningar och utvidgandet av de bosättningar som finns i östra Jerusalem och på Västbanken, sluta ockupera palestinskt territorium, och tillåta framväxten av en oberoende palestinsk stat”.

Med andra ord kräver man att den amerikanska regeringen ska strypa allt stöd till Israel om man inte slutar bygga bosättningar och ”tillåter framväxten av en oberoende palestinsk stat”. Förslaget har ett tydligt syfte – att skada staten Israel.

Det andra förslaget tog upp frågan om desinvesteringar och gick igenom med en ännu större majoritet, med röstsiffrorna 821-92. Det förespråkade att kyrkan ska ”öka sina positiva investeringar i Palestina” och att man implementerar en människorättsbaserad screeningprocess för de fonder man investerar i, för att säkerställa att kyrkan inte tjänar pengar på brott mot de mänskliga rättigheterna. Den israelisk-palestinska konflikten nämndes särskilt.

Dessa två resolutioner är inte förankrade i verkligheten. De speglar en förhoppningsfull fantasi, vilken omedelbart motsägs av fakta som till exempel de pågående framgångsrika förhandlingarna mellan Jerusalem och Washington angående ett långsiktigt biståndspaket. Dessa fortgår som om kyrkoklicken på 4 miljoner amerikanska medborgare inte existerar. Likt en obskyr liten lobbygrupp i någon småstad försöker ELCA stoppa alla investeringar i företag som tjänar på Israels ”ockupation”, och vill att USAs president ska erkänna den palestinska staten. Men det händer ingenting. Vem lyssnar? Vem är intresserad? Vem drar nytta av sådan här gammal antisemitisk retorik, som en gång lagts på hyllan av det tidigare upplysta ledarskapet?

Ett svar pekar i riktning mot den nuvarande palestinske ledaren för LWF och hans allierade. Han och hans församling i Jerusalem är kända för sitt nära samarbete med Palestinasympatisörer, däribland ELCA. Till skillnad från en del av sina föregångare, är den nuvarande LWF-biskopen känd för att inte upprätthålla avståndstagandet från antisemitism och antiisraelism. Han är också känd för att omhulda den allmänt avfärdade antisemitiska palestinska befrielseteologin, däribland det så kallade Kairosdokumentet. Införandet av bönen mot ockupationen (läs Israel) den 24 i varje månad, skedde också det under denne biskop. ELCA är bland de mest hängivna följarna av detta antisemitiska behov av att be mot Israel den 24 varje månad, inklusive december!

En generation bakåt i tiden, 1994, fördömde lutheranska kyrkans ledare i USA kyrkans grundare Martin Luthers (vänster) antisemitism, och uttryckte en önskan att ”älska och respektera” det judiska folket. Dagens ledare för det Lutherska världsförbundet, biskop Munib Younan (höger), har gjort sig känd för att inte upprätthålla detta avståndstagande från antisemitism och antiisraelism.

Så vem är då intresserad av det antisemitiska lutheranska fördraget? Slutsatsen är att alla de som jublar åt denna resolution skulle vilja se Israel försvinna, med en en- eller tvåstatslösning; alla de som ger miljontals dollar till Hamas i Gaza för att möjliggöra förstörelsen av Israel medan de avsedda mottagarna – barnen i Gaza – fortsätter leva i fattigdom; alla de som ser genom fingrarna med att palestinska barn i sommarläger och skolor tränas att mörda judar och förgöra den påstått icke-existerande staten Israel; alla de som undviker att säga sanningen om det rättvisa och rättfärdiga stöd som många israeler ger palestinier – det är de som hörsammar ELCAs resolutioner.

Även om de demokratiskt valda politiska institutionerna inte bryr sig särskilt mycket om marginella grupper som ELCA, kan dylika resolutioner ändå få genomslag. Antiisraeliska grupper kan känna sig stärkta och de som inte riktigt har bestämt sig för vad de tycker kan få en anledning att hoppa på detta. Det har hänt tidigare att lutheraner varit tungan på vågen gentemot judarna, vilket kan utläsas av en ångerfull ELCA-deklaration från 1994:

”Lutheraner som tillhör det Lutherska världsförbundet och den Evangelisk-lutherska kyrkan i USA känner ett särskilt ansvar i detta avseende på grund av vissa element i arvet från reformatorn Martin Luther och de katastrofer, däribland 1900-talets Förintelse, som drabbat judar på platser där lutheranska kyrkor var starkt representerade.”

Medan politiker möjligen kan kosta på sig att ignorera gammeldags och omoderna resolutioner om Israel och fortsätta som om ingenting hade hänt, så borde de goda ledarna inom lutheranska kyrkan i världen inte göra det. Det finns exempel på inspirerande lutheranska ledare såsom biskop Brakemeier och biskop Chilstrom. Har de fortfarande anhängare inom den lutheranska kyrkan? Finns det någon indignation bland europeiska lutheranska ledare och lekmän vad gäller den antisemitism som förs fram av Isaiah 58 och dess (många synod-) följare? Finns det någon som kommer att konfrontera de ELCA-ledare som, i sin strävan att bredda den antiisraeliska manipulationen, uppmanade den amerikanska regeringen att inte lägga hinder för att staten Palestina får fullt medlemskap i FN och, i samarbete med FNs säkerhetsråd,

”erbjuda ett nytt, omfattande och tidsbundet avtal till de israeliska och palestinska regeringarna, vilket resulterar i ett slutgiltigt statusavtal mellan Israel och Palestina, som leder till två livskraftiga och säkra stater med ett delat Jerusalem”.

Allt detta är känd arabisk muslimsk retorik inom FN. Men är det då inte ödmjukt och rätt att kräva en återgång till ett ordentligt kyrkligt språk, till det rättfärdiga användandet av kyrkan som en plats för gudomlig dyrkan och ”handlingar i Guds nåd”, vilka förresten i den kristna begreppsvärlden inkluderar Israel?

Det skulle kunna vara ett sätt att få Luthers gammelantisemitism att somna in igen.

Petra Heldt, pastor och filosofie doktor, är generalsekreterare för Ecumenical Theological Research Fraternity i Jerusalem.

Om Peter

"Muhammad was once a refugee taken in by the Jewish City of Medina. Within 5-years, he had driven out, executed, or enslaved every jew there."
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s